Ständigt denne Strindberg

En biljett med detta innehåll återfanns på Kungliga Biblioteket våren 2010 instucken i ett förstagångsexemplar av författarens självbiografiska roman – En dåres försvarstal.
Enligt riksbibliotekarien sändes denna vidare till kulturminister Lena Adelsohn–Liljeroth, som därvid vidtog nödvändiga åtgärder för att uppfylla författarens sista önskan.

Någon annan trolig förklaring kan jag inte finna efter att ha upplevt första kvartalet av det så kallade Strindbergsåret. Eller är det möjligen den internationella kvinnoligan som låtit påverka kulturdepartementet. Och då måste man ju förstå att kulturdepartementet inte kan gå emot så starka krafter att man skulle delta i hyllandet av en kvinnohatare och manschauvinist. Det är naturligtvis så politiskt inkorrekt som man bara kan tänka sig.

Det är naturligtvis enkelt att raljera över hur politiker och andra hönsfåglar som flugit upp och satt sig på de högsta pinnarna för natten, men det som förvånar mig är att, som det sägs: även en blind höna kan hitta ett korn. Men ack nej! Inte ens dessa våra vänner, som arbetar i kulturens hönsgård har vare sig, vad det verkar, ork eller mod att stå upp för vårt lands kanske mest kände kulturkoryfé.
Men detta var som sagt förutsagt av jubilaren.
I företalet till Giftas kan man nämligen läsa:
Interviewaren: … herrns bok är reaktionär. Herrn som är frisinnad, gubevars, har tillåtit sig att gyckla med kvinnofrågan. Hur vågar herrn det?
Författaren: Jag medger att det fordras större mod att gyckla med det fåniga på modet, än att låta sig bäras av en konjunkturström! 

P.S. Kaj Scheuler har skrivit en vacker runa i SvD,  medan DN lever upp till sina ideal att vara lite von oben. Inte en rad.

Annonser

Triton går igen

En av dagens nyheter handlar om det skandalomsusade bolaget Caremas ägarstruktur. DN, SvD; m.fl. tidningar beskriver  förbindelserna mellan ett antal ”affärsmän” och riskkapitalbolaget Triton, (som i sin tur är ägare av vårdbolaget Carema). Att bland andra herr Kamprad via sitt bolag Inter Ikea figurerar i ägarkretsen förvånar naturligtvis inte, (så fort det vankas pengar är han där), men det som förvånar mig är hans och andra finansiärers dåliga omdöme – att investera i ett bolag som bär det skandalomsusade namnet Triton. Ett bolag vars namn måste känns direkt utmanade för den som äger någon som helst sorts bildning.

Herrar i den svenska finanseliten – jag undrar; läser ni inte skönlitteratur i era kretsar?

Vår nationalskald, August Strindberg, skrev i sin roman Röda rummet om ett sjöförsäkringsbolag – Triton – och han sparade definitivt inte på krutet då han skildrade bolagets skumraskaffärer. I det 12 kapitlet i boken häcklar han dåtidens kapitalism med beskrivningar som står sig än i dag. Hela beskrivningen är ett gyckelspel med dåtidens ”affärsmän” och jag är beredd att äta upp min hatt*  på att om herrar riskanalytikerna i Inter Ikea, Skandia, Länsförsäkringar läst sin Strindberg så skulle man annat ugglor i mossen och hållit sig undan för ”vidare” engagemang.
Men som sagt; det är naturligtvis befängt att tro att dessa illiterata exemplar av mänskligheten skulle ta lärdom av 132-åriga sanningar, men jag utmanar ändock och bifogar den avslöjande sagan om Triton.
Läs om Triton i Röda Rummet nu! Det kan aldrig bli försent.

P.S.
*Min hatt är naturligtvis obefintlig – man tar väl inga risker heller!
/Axel