Ajö!

Den 26 augusti 1965 kom jag till Uppsala för att studera juridik. Fem år senare var jag socialt etablerad med allt vad det innebar. Bland annat blev jag prenumerant av Upsala Nya Tidning – det hörde liksom till pjäsen och det skapade en samhörighet med den miljö i vilken jag skulle verka. Nu – 42 år senare – är det dags att säga adjö och ”tack för mig”.
Nu är det inte så, vad jag vet, att jag skall förändra min fysiska tillvaro, utan avskedet handlar mer om min förestående skilsmässa från mitt husorgan – UNT.
Under de senaste 4–5 åren har jag tvekat, diskuterat med min omgivning, våndats – (lätt överord) – men så nu har jag fattat beslutet.
Ajö UNT!

När jag kom till staden så var det mediala utbudet fortfarande ganska begränsat. Vi hade fortfarande bara en tv-kanal, tre radiokanaler, samtidigt som tidningarna stod för den huvudsakliga nyhetsinformationen med därtill hörande idédebatt. Journalistiken dominerades av giganter som Jolo, Bang, Buster von Platen, Kurt Samuelsson, Björn Ahlander m.fl. Några resar på Upsala Nya Tidning kan jag inte påminna mig, men om inte annat så fanns en uppsjö av frilansande skribenter som gjorde att tidningen höll hög klass.

Dagens journalister på tidningen gör säkert så gott man kan, men utan tvekan kan jag konstatera att man misshushållar med de intellektuella resurserna och tidningen har mer eller mindre börjat fungera som omslagspapper för s.k. direktreklam. Det redaktionella innehållet har kommit att bli en biprodukt och säkert även blivit ett störande moment för de kommersiella krafterna på tidningen. (Som toppen på ”moset” så kan jag bara konstatera att tidningens chefredaktör dessutom titulerar sig som verkställande direktör!)

Ja, ja, jag förstår tidningens dilemma – man kan inte ge ut en tidning som bara genererar förlust. Men jag undrar ändå – är detta den rätta vägen, att splittra resurserna på alla dessa medieformer som tv och gratistidningar utgör, (var man dessutom inte och lekte i etern ett tag också), allt i avsikt att kunna paketförsälja till hugade annonsörer? Har man inte samtidigt ett kvalitativt ansvar gentemot sina läsare?
Eller är det så att man medvetet håller på att lägga ner papperstidningen – en dyrbar distributionsform av journalistik? För att rättfärdiga tidningens fortsatta existens tycks endast en lösning gälla – reklam och åter reklam i alla dess former. (Ibland kan det vara så eländigt att man måste börja med att riva sönder förstasidan eftersom det sitter en reklamklisterkapp som skymmer eventuell redaktionell text).
Men att satsa på det redaktionella innehållet tycks inte ha föresvävat ledningen på många år. Mycket är undermåligt och samtidigt är kanske mer än 2/3 av innehållet sprunget från TT:s centralredaktion – det mesta har jag redan fått mig till livs via snabbare medier, som radio/tv och via nätet.

Och så till mediestrategin, som verkar att gå ut på att köra in i väggen. Långsamt!

Visst, det gäller att hänga med och framtiden tillhör den yngre generationen, tycks man resonera på UNT. Men ungdomar läser ju inte tidningar! De använder sig av sociala medier, men ändå försöker UNT att appellera till den denna läsekrets genom att finnas med i ”vimlet” och recensionerna går i högsta grad ut på att finnas med i masskulturen. Samtidigt vänder man ryggen till vad gäller trogna prenumeranter av papperstidningen.

Det är nu jag ställer mig frågan: Vad är det jag betalar för? En lokaltidning, som samtidigt söker vara regional och ibland även försöker leka rikstidning.
Är det månne så att det är de lokala, regionala och nationella annonsörerna som styr? Ärt det annonsörerna som skapat tabloidformatet, för sina egna syften?

Och till sist.

Jag vet att man inte skall jämföra för då kan man komma i delo om vad som jämförs, men ändå undrar jag hur i herrans namn man kan ta samma pris för denna tidning som för DN och SvD?

Annonser

Jubel i busken!

Ååå ... den ljusnande framtid är vår ...

Uppsala har precis blivit en storstad!

 Just så stod det att läsa i Upsala Nya Tidning sedan ”vi” sprängt 200.000-vallen. Visserligen avsåg inte siffran vad vi dagligt tal kallar ”stan” utan avsåg kommunen Uppsala, som helhet. Men det hindrar inte, och det går inte att ta miste på tidningens förtjusning, över att ”vi” blivit så många. Det är ingen hejd på jublet som vi matas med varje dag. Kanske det är så att UNT, lite i smyg betraktar sig tillhöra kategorin storstadpress, även om man ligger lågt i frågan.
(Eget beröm luktar PR, som Red Top skrev på den tiden då herrarna luktade gott.)

Men om man nu, en smula eftertänksamt tänker efter … – Vad menas egentligen med begreppet ”storstad”?

Uppräkningen av de negativa faktorer som symboliserar en storstad, med krypande bilköer, undermålig kollektivtrafik, överfulla lokaltåg, krav på nya transportleder, bostadsbrist, det byggs för lite, ökade boendekostnader … ja, listan kan göras hur lång som helst och borde räcka för att stämma till eftertanke … men nej … hurra! hurra! … vi är i alla fall en storstad!

Men varför allt detta jubel från politiker, kommunala beslutsfattare och inte minst UNT? Är det månne ett Freudianskt peniskomplex, i överförd form, som vädras. (Vi lever ju i skuggan av en stad som är större). Politikerna må kanske vara ursäktade, för de ”lever” ju inte längre än fyra år i taget, och det enda de kan tänka på är det som kan mätas – pengar och antal. Eller enklare uttryckt: Hur många pengar förfogar man över.

Men Upsala Nya Tidning? Tror de, liksom kommunens politiker, att tillväxt, lika med ökning av antalet innevånare, det enda som räknas? Har de aldrig hört talas om kvalité? Vore det inte roligare att i framtiden kunna rapportera att Uppsala har lägsta kriminaliteten i landet, att Uppsala har den högsta utbildningsnivån i landet, att Uppsala har Sveriges lägsta arbetslöshet, att Uppsala har Sveriges bästa kollektivtrafik, att Uppsala har Sveriges bästa företagsklimat … ja, som sagt … listan på positiva faktorer kan görs hur lång som helst.

Handen på hjärtat UNT – det sitter någonstans i mitten – visst vore det roligare att få rapportera om en välmående småstad, än en problemfylld storstad.

Indirekt Reklam AB

 

 

 

Jag har lagt märke till att Upsala Nya tidning annonserar i egen tidning om att man sprider sin hektografmassa flerfallt i förhållande till lokalkonkurrenten Uppsalatidningen. (Varför denna jämförelse. UNT är en dagstidning medan Uppsalatidningen är en veckovis utkommande lokal gratistidning för den som så  önskar.) 

Jag vet inte hur många gånger jag upplevt min lokaltidning, UNT, mer och mer som ett ”omslagspapper för reklambroschyrer.
För några år sedan satte jag, och många med mig, upp en dekal med lydelsen ”ingen reklam tack”. Det låg inte några djupare ideologiska tankar bakom beslutet, utan det handlade mest om en praktisk åtgärd – jag ville inte skylta med en överfull brevlåda. Men nu har min åtgärd kommit att få en mer ideologisk innebörd. Jag har börjat att fundera ”vidare”.
Fenomenet att tacka nej till oannonserad reklam är säkert globalt. I Frankrike är var och varannan brevlåda uppmärkt med  en liten skylt ”Pas de publicité SVP”, men det hindrar  naturligtvis inte att brevlådorna fylls med adresserad reklam. Och så tycks det vara världen över i den s.k. civiliserade världen.
Åter så till min lilla värld där Upsala Nya Tidning står för min och många andra upplänningars världsbild. Många gånger är då jag funderat över tidningens profil. Är det en lokaltidning, eller är det en regionaltidning. Eller är det till och med en rikstäckande tidning? Vad gäller det senaste antagandet är svaret obetingat JA! Vad gäller reklam vill säga. Som exempel kan jag konstatera att företaget Media Markt – (eller heter företaget Mera Makt?) – förser mig med en flersidig annonsbilaga flera gånger i månaden. Den som tror att denna bilaga är producerad endast för UNT och dess läsekrets är, lätt uttryckt förd bakom ljuset. Men det ger sken av att Media Markt satsar lokalt för UNT:s bästa. (Inom parantes kan nämnas att UNT ägs till hälften av koncernen Norrköpings Tidningar AB, som dessutom äger Tidningen publiceras av Norrköpings Tidningar AB som även ger ut en rad andra morgontidningar som FolkbladetExtra ÖstergötlandVästerviks-TidningenGotlands Allehanda,Gotlands TidningarNorrbottens-Kuriren samt Norrländska Socialdemokraten.) Naturligtvis är det viktigt för UNT att uppträda som den lokala sanningens härold, men samtidigt måste man inse att åsikter styrs av ”högre makter”. Naturligtvis är denna oberoende tidning inte mer oberoende än någon annan lokaltidning utan styrs av hänsyn till alla ekonomiska parametrar som i sin tur genererar livsnödvändiga intäkter.
På den tiden då då lokaltidningen var en lokal tidning styrdes visserligen dessa, även då, av lokal hänsyn, men nu sitter ägarna långt ifrån ”sanningarnas epicentrum”, med följd av att ägandet endast kommit att handla om debet och kredit.
Att man tar 20 kronor* för omslagspappret är i och för sig oskäligt, men att vi prenumeranter dessutom skall betala för att få reklamen hemburen i uppmärkta brevlådor, ter sig i mina ögon direkt stötande.

Vi betalar samma pris för både SvD och DN – inga jämförelser i övrigt!

/Axel