Voffå, voffå skriver hon på detta vise´?

I´m the one and only

I morse läste jag ett inlägg på Det Goda Samhället författat av en viss Bitte Assarmo
och efter 2 genomläsningar kan jag inte annat än undra:
Voffå, voffå skriver hon på detta vise´?

Hennes inledning och tillika avslutning går ut på att folk – läs svenskarna – är dumma. Själv utesluter hon sig själv från denna krets då hon uttrycker … jag ser ytterst lite av den gamla stammens förnuftiga människor när jag ser mig omkring i samhället idag.
Efter denna egotrippade  inledning följer en drypande recension av statsepedmiolog  Anders Tegnell och hans tillskyndare, som hon kallar Fan-club, och i vilken hon, utan sakskäl gör ner all kompetens som möjligen huvudpersonen besitter.

Man kan likna hennes skriverier vid metaforen växellåda.

A. De flesta som kör bil använder sig av en växellåda
B. Om växellådan går sönder åker man till en verkstad som har kompetens att laga densamma
C. Det finns de som konstruerar växellådor

Jag misstänker skarpt att Bitte Assarmo inte har körkort.

 

 

 

/invektiv/ … för alla hänsynslösa

På förekommen anledning skriver jag dessa rader.
Jag vet att jag inte är någon influencer och det har aldrig varit min/(vår) avsikt. Bloggen Flanera.se har ett helt annat syfte – att fungera som en dagbok i vilken jag – och mina närmaste – kan avläsa samhällsandan över tid..
Men just idag skulle jag gärna vilja vara en influencer, eller kanske än mer, sitta i landets ledning. (Detta gudarna förbjuder och jag förstår!)

Just idag har jag fått en indirekt information om en sjuksköterska som arbetar på en IVA-avdelning på ett stockholmssjukhus. Hon uttrycker sin frustration i både ilska, upprördhet och besvikelse över stockholmarnas nonchalans och deras brist på empati där de sitter och trängs på stockholmskrogarna, samtidigt som bara ett stenkast därifrån arbetar hon och hennes kollegor i skift  för att rädda liv.
Jag förstår henne, när frågar sig – hur är stockholmarna funtade!?

Jag vet – det haltar – men jag ser ändå framför mig en likartad bild.
Jag tänker mig en allmän väg där man rekommenderar – även engelsmän – att köra till höger i trafiken. Men bryter man mot denna rekommendation, så inte nog med att man sätter andra trafikanter i dödlig fara, belastar sjukvården m.m., utan betraktas dessutom som en brottsling. Det finns ett sanktionssystem!

Men se när det gäller kroglivet gäller andra regler.
Här har man ålagt krogägarna ansvaret – vilket i ock för sig är riktigt – men de verkliga brottslingarna är de som sätter sig med knapp armbågs lucka på stadens uteserveringar.
Myndigheterna rekommenderar 1,5– 2 meters avstånd, men bryter man denna rekommendation så finns inga sanktioner.
Kanske är det dags att börja bötfälla hänsynslösa individer – individer som primärt ser till sitt eget gottfinnande.

För tänk om alla trafikförseelser, vilket inkluderar alla dödsolyckor, primärt skulle göra Trafikverket till brottslingar!?

P.S. Glömde att skicka en länk.

 

 

Hellre Midas än Särimner

Ständigt denna Vessla.

För några dagar sedan hade jag oförskämdheten att skriva under rubriken ”En olycka kommer sällan ensam”, men gjorde samtidigt allt för att inte avslöja vem jag avsåg, när jag uttryckte mig förklenande om denne MrX.
Men se; han kunde inte förhålla sig anonym utan måste i alla fall avslöja sin identitet.
I ett nyhetsbrev i Svenska Dagbladet läser jag om denne statsförvaltningens Särimner och ställer mig frågande – hur kan en och samma person ständigt förknippas med inkompetens.

Finns ingen som kan ge denne man en golden handshake?
Bättre att han blir en kung Midas än ständigt denna vessla!

 

 

 

 

 

Om vår gemensamma framtid

Om? eller När?
Det är den stora frågan.
Det är faktiskt intressant att studera hur ekonomer, journalister och andra förståsigpåare uttrycker sig när man talar om framtiden – det vill säga, den tid efter Coronan som kommer – och den kommer! Var så säker!
(Det är väl det enda alla inblandade kan vara säkra på.)

Om eller när handlar naturligtvis om samma sak, även om ordet när kanske återspeglar mer optimism, men som samtidigt ställer krav på följdfrågan – när i tiden?
Däremot speglar ordet om en typ av defaitism – ingenting kommer att bli som förut. En radikal förändring med andra ord.

Det här påminner mig om den tid då jag arbetade med att försäkra människors liv och hälsa och där ett ords valör ger syn för sägen.
När vi talade om livs hälsa så handlade det oftast om en verkligt radikal förändring.

En dag blev jag uppringd av en hög chef i försäkringsbolaget Skandia som undrade hur jag hade uttryckt mig i ett visst kundförhållande. En försäkringstagare hade nämligen skrivit ett långt brev till försäkringsbolaget Skandia i vilket han ondgjort sig över det språkbruk ”som en av era säljare använt sig av.
Jag saxar vidare ur brevet:
Vid upprepade tillfällen använde er agent sig av uttrycket ”när du dör … …”. Borde inte Skandia utbilda sina säljare att uttrycka en sådan känslig sak med ”om du dör”? Jag tog nämligen väldigt illa vid mig av er säljares okänslighet.

Vad kan man nu lära sig av detta minne från min tid i Skandia?
Ingenting! … möjligen mer än att,

Tomorrow is another day!

Skall vi köra ända in i kaklet – igen?

Redan då, för 50 år sedan, kom jag till insikt om vad som menas med att köra ända in i kaklet. Bilden ovan ger syn för sägen. Hade man påbörjat något så fanns det ingen återvändo – var buskapet annonsbyrån ville förmedla –  men så kom min verklighet emellan.

””Det är ända in i kaklet, vi genomför vår politik så långt det är möjligt”, sade till exempel moderatledaren i en intervju i Dagens Industri 2018.
Men det var då det.

Nu gäller Corona-tider och en helt annan verklighet är för handen. På något sätt känns det som om våra politiker nu i stället för att köra ”ända in i kaklet”, slagit huvudet i taket – det så kallade utgiftstaket. Frågan är bara hur det skall göras. Och jag förstår deras vånda, för som all vet och förstår så finns det ingen som kan sia om allas vår framtid.
Men ändå, detta till trots, känns det som gårdagens budgetdebatt gjort det upplagt, för vad resultatet än blir så kommer alla partier att skära piper i vassen och uttala orden ”Vad var det vi sa!” En replik som ingen kan stå för idag , såvida denne inte är synsk, men som ändå blir oundviklig … om inte … …
… visst vore det skönt om alla riksdagspartier, redan nu, kunde ställa sig bakom en gemensamt uttalad strategi?

 

En olycka kommer sällan … eller fråga om förtroende.

I en ny kostym?

En olycka kommer sällan ensam – så hette det förr – och var ett sätt att göra en efterkonstruktion trovärdig. Jag skall nu inte peka ut någon speciell person – inga namn –, men det är inte utan att det finns en viss person som ligger i, vad man kan kalla riskzonen. Först var denne person generaldirektör för Migrationsverket, sedan för Försäkringskassan, som han sedan toppade med att bli rikspolischef. Sedan han, som han själv uttryckte det,  ”avslutat sitt arbete” kom han att den 5 mars 2018 tillträda tjänsten som generaldirektör för Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Tala om att byta kostym! (Men man kan ana en röd tråd i alla kostymerna!)
Det skall bli intressant att se om denne man nu håller måttet för ”vidare” utmaningar, men hans uttalanden hittills verkar vara lugnande för om inte för någon annan , så i all fall för sig själv. Han har ju fått 75 miljoner för att informera det ”mångkulturella Sverige.
((Är det bara jag som tycker mig följa en röd tråd … money makes the world go around!)

Eftersom jag valt att ligga lågt i mitt informationsintag, så bör jag kanske ligga lågt härvid, men det hindrar inte att jag instämmer i vad en god vän skrivit på FB:

En företrädare för MSB sade i dag att vi kan komma att få vattenbrist framöver, men att hon inte tyckte att vi behövde oroa oss i dag. Är det någon som begriper vad hon menade? Ska vi avvakta med att oroa oss till dess att vattenbristen är ett faktum. Förklara gärna den som förstår. Men framför allt. Jag är mer intresserad av vad MSB har gjort och gör för att förekomma vattenbrist. Har man lagrat nödvändiga kemikalier, som det kan tänkas bli brist på? Har man sett till att Regionerna har lager. Har man med raketfart börjat skaffa in nödvändiga kemikalier. Eller …/invektiv/…  gör man förutom att förutse vattenbrist? Har vi hört detta förut.
Och jag instämmer i slutklämmen:
Jag anser att svenska folket har rätt att få veta vad MSB gör förutom att förutse elände.

Det är inte utan att ett annat talesätt dyker upp: Sådan herre – sådan dräng!

 

 

En idealisk medborgare?

Min morfar – efter Magritte

Min morfar, saligen avliden, var en man som gick lite på tvärs och ibland undrar jag hur han skulle passat in i vårt Corona-drabbade samhälle. Antagligen ganska bra eftersom sin livsstil  uttryckte han i devisen, ”man skall sköta sig själv och bry sig om andra”.

Han skötte sig själv, som varande änkeman sedan många år, vilket bl.a. tog sig i uttryck i att han  varje måndag inhandlade, stekte och la in 7 stycken strömmingsfiléer. Till veckans middagar som han avnjöt helt ensam, bytte han, vid varje tillfälle, om till mörk kostym och väst, inmundigade 1! snaps, en strömmingsfilé, samt en egenhändigt förfärdigad varmrätt.

Och han brydde sig om andra i den meningen att han såg till sina grannars välbefinnande, som varande ägare av fastigheten där han bodde och hans nära vänner i grannskapet. Längre sträckte sig dock inte hans omsorger, eftersom – eller som han uttryckte det – saker som jag inte kan påverka lämnar jag till andra och som i sin tur får sköta sig själva och bry sig om andra, osv. osv. osv …
Följaktligen brydde han sig föga om politik. 
Dock såg han det som en demokratisk skyldighet att rösta, som krävde mörk kostym och väst. Dock utnyttjade han valet på sitt sätt genom att rösta på kommunisterna i riksdagsvalet och högern i kommunalvalet under motiveringen: Jag lägger min röst på det parti där den  gör minst skada.

P.S.
Han vägrade redan, för 55 år sedan, att betrakta sig som valboskap.
Därför klädde han sig i mörk kostym och väst på valdagen.
En mänsklig rättighet.

Smart?

Är du smart?

Alltsedan Corona-utbrottet har det svenska språket ändrat karaktär. Om jag skall vara uppriktig sörjer jag inte det ord som tycks fått gå i vila – ordet klimatsmart – eftersom, dels finns viktigare ord numera i den dagliga vokabulären, dels var ordet mer än uttjatat. Och dessutom – ingen kan väl påstå att det är särskilt klimatsmart att sätta folk i karantän, stänga i näringslivet, minimera resandet m.m. – även om att det har en maximal effekt på klimatet.

Men låt mig börja med att se ordet smart som jag uppfattat det. Under min skolgång kunde man säga med beundran i rösten, att en person var smart, det vill säga hen var lite förslagen, lite slipad, lite knipslug. Ja kort sagt, personen ifråga var lite oärlig, men inte på ett sätt som skadade någon annan.
Många var vi som inte läst läxan. En del erkände detta faktum tillsammans med en dålig, genomskinlig lögn. Andra höll tyst tills de fick frågan och fick då tillstå att de inte läst läxan. Och så var det de som sa att de ”glömt böckerna i skolan”. Lögn och bluff bestraffades, medan glömska behandlades milt, allra helst som den glömske berättade det för läraren innan lektionerna startade. Det var kanske till och med så att de fick lite gloria över sitt beteende.
Nu får man inte glömma att flertalet elever faktiskt läste sin läxa med varierande resultat. Det värsta som kunde hända var att påstå att man läst sin läxa men inte kunde svara på frågorna. Och så fanns det de, oftast tjejer, som läste sina läxor, och kunde svara på frågorna, men de betraktade inte som smarta för den skull.

Med ovanstående i beaktande undrar jag nu om ordet klimatsmart någonsin kommer tillbaka med samma valör. Och kommer jag att då tillhöra de smarta eller till de ärliga. Eller kanske till och med kommer ut som den där ärliga typen som dessutom kan sina saker?

OSA@sjoaxe

Försök till media-analys

Under andra världskriget arbetade tusentals människor i Bletchley Park norr om London med att knäcka axelmakternas kodade radiomeddelanden.  Lite så uppfattade jag min roll när jag häromdagen hörde en av våra vanligaste visor på radion. Kanske något förmätet – men samtidigt är jag ju ensam i Gamla Uppsala, – har jag också hängett mig till att söka avkodifiera följande rader:

Ritsch, ratsch, filibom-bom-bom,
filibom-bom-bom, filibom-bom-bom
Ritsch, ratsch, filibom-bom-bom,
filibom-bom-bom, filibom!

Ungefär som de inledande raderna ovan börjar jag uppfatta den information som ges dagligen via våra vanligaste medier. Ritsch! Ratsch! Och så lite filibom! Ord som inte säger så mycket mer än just Ritsch … Ratsch. Men filibom har jag gissat mig till som varande en kod för – ”så är det!”. Detta efter cirka 6 veckors undran i nyhetsrapporteringen. Och kanske är Ritsh ett kodord för antal smittade och Ratsch för antalet avlidna med tillägget filibom-bom-bom, filibom-bom-bom – så är det … med eftertryck?
Men så kommer det:
Fru Söderström, fru Söderström,
fru Söderström, fru Söderström,
och lilla mamsell Ros!
Jag antar att man talar om oss – alla 70-plussare. Ingen nämnd, ingen glömd. Men vem är lilla mamsell Roos? Kanske en kod för det senaste tillägget ”äldre-äldre”? Vad vet jag?

Men så kommer så slutklämmen på de dagliga meddelandena och där går jag bet – totalt! Sodavatten sodavatten kan möjligen vara en  omskrivning för handsprit eller kanske munskydd.

Ge mig lite sodavatten,
sodavatten, sodavatten.
Ge mig lite sodavatten,
sodavatten, punsch!

Men punch?
Är det något som myndigheterna, medierna och andra insatta vet.
Hjälp mig – du eventuelle uttolkare av kryptiska meddelanden:
PUNCH?

Negativ stress – ett nytt dilemma?

 

Idag, den 10 mars, har jag avverkat exakt 1 månad i karantän.
Visst har jag slarvat 2-3 gånger. Jag har besökt min livsmedelsbutik, tidigt på morgonen då man är i princip ensam i gångarna. Och så har jag varit på Systembolaget – men i stort sett har jag hållit mig till hemmets trygga vrå.
Så här, en 4 veckor senare, känner jag mig därför fysiskt frisk och lär väl inte ge upphov till vidare smittspridning, men ändock fortsätter jag mitt nya levnadssätt: jag tvättar ideligen händerna, håller avstånd när jag är ute och promenerar, använder alltid handskar utomhus och hostar och nyser i armvecket – 1 gång!

Men så kanske till det mest väsentliga.
Jag begränsar mitt insupande av nyheter till 1-2 gånger per dag. E-tidning på morgonen och Rapport på kvällen, allt för att skydda min mentala hälsa. Jag har, som sagt, bytt ut vanans makt – jag betraktade mig tidigare som nyhets-freak – till dagens minimala nyhetskonsumtion. Allt för att jag inte skall försättas i vanmakt.
Jag har behandlat ämnet i tidigare blogg i hopp om att våra vanligaste medier kanske skulle ta upp frågor om det mentala hälsoläget.
Nu börjar det nämligen faktiskt kännas, efter att ha konverserat med människor som jag känner, att behovet av att ställa frågan blivit akut för alla oss  som tvättar händerna, undviker sociala kontakter och och nyser i armvecket.
Frågan lyder : Vem och var tömmer vi vår mentala papperskorg som dagligen fylls till bristningsgränsen trots självpåtagen  nyhetsransonering?
Svaret blir: Detta är tydligen mitt dilemma!

Ordets ursprung kommer från den minoiska kulturens vagga där tjuren var symbol för det mesta. Ungdomarna i Knossos ”lekte” en lek där det gällde att hoppa över tjuren. När man stod öga mot öga med tjuren så hade man att välja på ­ ”di lemma” – antingen blev man spetsad på det högra eller det vänstra hornet. Endast den som stod inför tjuren kunde avgöra sitt öde.