Monthly Archives: november 2009

Vi och dom – ett dilemma.

"Makten framför allt"

”Resultatet är ett genant nederlag för regeringen som uppmanat invånarna att rösta nej, och tagit för givet att det skulle följas. Det visar på en oroande klyfta mellan landets styre och folkets syn.”
Denna mening stod att läsa i dagens SvD, med anledning av den schweiziska omröstningen vad gäller ett förbud att bygga minareter.
Visst är det intressant att världens, kanske främsta, direktdemokrati uppvisar denna klyfta mellan landets styrande och dess undersåtar.

Men nota bene – under ytan lurar en liknande problematik för den representativa demokratin i konungariket Sverige.
Här gäller det dock inte minareter, utan fastmer folkets röst vad gäller huruvida ett fördomsfullt parti skall kunna hållas utanför regeringsmakten.
Är inte den schweiziska folkomröstningen en varningsklocka även för våra nuvarande politiker att kunna konstatera att demokrati utgår från folket – hur tokiga och insnöade deras åsikter än må vara. Borde inte våra politiker, med Mona Sahlin och Jan Björklund i spetsen, i stället ägna all sin kraft att överbrygga klyftan mellan dem som vill styra och dess undersåtar, i stället för att spekulera hur man skall navigera för att komma till makten – den åtråvärda – som tycks förblinda allt omdöme.
Därför – kära politiker i Sveriges land – ägna nu all kraft och berätta varför vi skall rösta på ”era” partier, i stället för att babbla om vad ”ni” skall göra om vi röstar fel.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Kultur, Politik & samhälle

Levande och döda

Det hävdas ibland att det i dag lever fler människor än vad som tidigare funnits på jorden, tillsammans. Är ni med? I juni i fjol levde enligt officiell statistik 6,6 miljarder människor på vår planet och sedan dess har väl befolkningen ökat med något tiotal miljoner (befolkningen 2010 beräknades då till 6 790 miljoner). Som jämförelse kan nämnas att befolkningen 1910 var 1 750 miljoner. När jag gick i andra klass i folkskolan, 1951, fick jag i läroboken lära mig att jordens befolkningen var drygt 2,5 miljarder.
Så det går undan.
Men om det stämmer att jorden nu hyser fler människor än alla de som tidigare levat på denna jord, så innebär ju det att det bara är mindre än hälften av alla människor som fötts som faktiskt har dött!
Kan det vara trösterikt?

3 kommentarer

Filed under Kultur

Visst skall Dawit friges, men . . .


Sedan flera år sitter Dawit Isaak inspärrad under vidriga omständigheter i Eritrea, utan att vara anklagad för något och utan att vara dömd för något.
Självklart skall han friges! Och visst är det viktigt med symbolgestalter.
Det är bara det att det alltid är journalister som får denna uppmärksamhet, av mer lyckligt lottade kolleger i länder med mer utvecklad yttrandefrihet. Det sitter oräkneliga, lika oskyldiga personer i fängelser världen runt, men de får inte samma uppmärksamhet. Det sitter kanske rentav personer som är viktigare och nyttigare samhällsmedborgare än Dawit Isaak, hjärnkirurger, författare eller poliser, utan att det står en kör av kolleger och ropar på deras frigivning utanför fängelsemurarna. Det beror inte på att hjärnkirurger, författare eller poliser har mindre solidariska kolleger, utan för att det är journalisterna, i länder med utvecklad yttrandefrihet, som sitter inne med alla megafoner, högtalaranläggningar och banderoller i kraft av deras tillgång till spaltutrymme, programtid och allmän medieexponering.
Är det då fel att tidningar och akademiledamöter kräver Dawit Isaaks frigivning? Självklart inte.
Jag minns att under Francotidens sista tid så väntade några spanjorer, kanske basker, jag minns nu inte vad ont de ansågs ha gjort, och väntade på att garotteras. Jag befann mig då på landet och lanthandlerskan, hennes dotter och dotterdotter var hemma hos oss när nyheterna meddelade att de dödsdömda benådats. Lanthandlerskans då nioåriga dotterdotter började då gråta av glädje och jag minns att jag skämdes över att min mamma inte hade en aning om vad det handlade om. Ett barn hade pekat på orimligheterna i ett politiskt system och öppnat våra ögon.
Detta gör än i dag större intryck på mig än aldrig så många massdistribuerade indignationsartiklar.
Men det är klart, den där flickan är nu journalist.

Lämna en kommentar

Filed under Medier, Politik & samhälle

Varannan damernas.

Dagens balade kom, av någon outgrundlig anledning, mest att handla om existensiella frågor. Kanske mycket beroende på nyheten om att en god vän ” för alltid lämnat  vår krets”, som det så vacker heter. Osökt började vår konversation därför att handla om de yttersta tingen, vår kristna uppfostran, vår utsatthet i svåra stunder, Svenska kyrkan, Kyrkomötet … m.m. m.m.

Till sist hamnade vi i funderingar kring Guds son. Vi undrade – borde han inte haft bättre koll på läget här på jorden? Vi tänkte framför allt på att han måste förstått sitt uppdrag att han representerade alla människor – män som kvinnor. Men – ändå kom han att omge sig av med 12 individer, och alla av manskön!
Lägg därtill att alla som skrev ned hans levnadshistoria, cirka 300-400 år senare, var män – inte undra på att det ser ut som det gör i vårt samhälle.

4 kommentarer

Filed under Kultur

Politikers arbetstid

Det är inte så ofta man är böjd att instämma i det som skrivs på insändarsidorna; där skriver ju mest rättshaverister och besserwissrar av ett slag vi gärna hade fått vara ensamma om när vi i dessa spalter ikläder oss rollerna som Statler & Waldorf.
I måndagens UNT skriver i varje fall Kerstin Rydbeck, som jag inte känner till var hon står politiskt eller vad hon i övrigt representerar, en insändare om folkpartisten Karolina Hildings avhopp från kommunalrådsposten. Hilding har hävdat att manliga värderingar inom partiets bidragit till att hon inte fått tillräckligt många röster för att stå kvar som förstanamn på Fp:s valsedlar i nästa val. Att detta tillbakavisas är naturligtvis inte att förvåna sig över, men sedan kommer det intressanta. Folkpartikollegan Peter Nordgren säger att det krävs en arbetsvecka på 80–90 timmar för kommunalrådsjobbet och att ”alla är inte beredda att anslå den tiden”. Ett jobb som kräver 80–90 arbetstimmar i veckan, alltså 12–13 timmar om dagen, sju dagar i veckan, är inte bara larvigt, det är kontraproduktivt. Ingen kan göra ett bra jobb med den arbetsbelastningen, åtminstone inte någon längre tid. Det är helt enkelt usel arbetsplanering som orsakar att folk tror att de behöver arbeta så mycket. Jag kan förstå om en enmansföretagare med egen affär arbetar orimligt mycket för att få företaget att gå runt, men här handlar det om en stor organisation, ett politiskt parti, som borde kunna inse att detta arbete inte kan och bör utföras av en person. Det är till och med så att ett politiskt parti bör föregå med gott exempel när det gäller arbetsmiljö och -organisation. Inte vara ett avskräckande.
För vem vill ledas av personer som jobbar 12–13 timmar om dygnet varje dag i veckan?
Och Folkpartiet är säkert inget undantag, samma idioti förekommer nog inom alla partier, där personer, alltför ofta män med god markservice, tar på sig martyrminen och säger något som John Waynes ”A man’s got to do what a man’s got to do”. Fast på svenska.
Och inget sägs på UNT:s ledarsida. Helt tyst. Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att gissa att den huvudsakligen manliga ledarskribentkåren tiger och samtycker till vad som sker. Några rader på nyhetsplats, det är allt. Men inte en ledarkommentar vad jag har sett. Har någon annan?
Vad kan man kalla sådant? Räcker ”pinsamt”?

Lämna en kommentar

Filed under Politik & samhälle

Nära döden-upplevelser

I min puerila barndom talades det emellanåt om vackra damer som något man skulle reagera inför även om man som mycket svag och åldrig krypande var på väg mot sjukhuset för livsuppehållande vård.
Nu när den åldern börjar bli en realitet finns det anledning att anslå en balade åt att diskutera vad som nu skulle kunna intressera en under vård i livets slutskede. Det finns nog mycket man kunde tänka sig skulle kunna distrahera en i en sådan situation, men knappast att Vattenfall skulle få ny vd eller att Mona Sahlin tycker att det var ruttet av Reinfeldt att oppositionen inte fick vara med och besluta om vem som skulle bli Sveriges nästa EU-kommissionär. Jag kunde tänka mig att en bra fotbollsmatch skulle kunna engagera en även under sådana omständigheter, men knappast en valkampanj. Är det för att idrott upplevs som viktigare än om det blir Sahlin eller Reinfeldt som skall styra skutan Sverige sedan man lämnat detta jordiska? Eller beror det på att man som sjuk och svag inte orkar engaera sig i något som kräver lite ansträngning?
Detta tycker jag vore ett lagom meningslöst men flerbottnat ämne att diskutera under en framtida Walk & Talk-session. Eftersom en av oss, inte jag, skall åka bort och dessutom har en otjänlig höft, så får väl detta sorteras in under Virtuella balader

Lämna en kommentar

Filed under Kultur

Pest och kolera

Vi har vant oss vid uttrycket ”pest eller kolera”, som lite harmlöst. I vilket  fall indikerar uttrycket möjligheten för att det finns alternativ, men nu det verkar som om vi får vänja oss vid att uttrycket muterat, i framtiden. Pest och kolera kommer det att heta. Under pågående accelererande svininfluensaepedemi kommer ånyo en rapport om vad som väntar om hörnet. I dagens DN kan man läsa om multiresistenta bakterier, som kanske låter ofarligt, men som på kort tid utvecklats till totalresistenta och som kommer att göra människan till ett försvarslöst villebråd. Minsta sår kan komma att bli ett dödligt.

Otto Cars, som vi hade anledning att gratulera för några dagar sedan, är oroad över resultaten i den nya studien.

– Vi kan inte skydda oss i Sverige, det här får vi se mer av i framtiden. För att begränsa konsekvenserna måste vi dels minska användningen av antibiotika ytterligare och dels få fler enkelrum i vården för att minska smittspridningen.

Att ”begränsa användning av antibiotika och att få flera enkelrum i vården”,  är vad vi förstår bara ett sätt att förlänga tidsfristen.

I ett uppslagsverk kan man läsa: Bidragande orsak till till resistensutvecklingen är den storskaliga användningen av antibiotika i modern tid,främst som medicin men också, i många länder som tillsats i djurfoder för att befrämja tillväxten. En restriktivare förskrivning av dessa läkemedel blir därför ett nödvändigt inslag i krigföringen mot bakteriena.

Och detta skrevs för 20 år sedan!

Lämna en kommentar

Filed under Lärdomar och fördomar