Ständigt denne Omar!

– Ständigt denna Vessla, var en replik som Ture Sventon fick användning för i många av Åke Holmbergs böcker, med det strategiska tillägget: Men kom ihåg; använd bara pitolerna i nödfall”.

Ungefär så skulle man kunna hänsyfta till i en bok, som Åke Holmberg aldrig fick skriva, med folkhälsomyndighetens som en nutidens Ture Sventon:
– Ständigt denna Corona! Men kom ihåg; använd bara pitolerna i nödfall.

Bokens intrig hade varit stillsam – men rafflande – betitlad;      

Anders Tegnell Statsepidemiolog

Ture Sventon, alias FHM, hade följande fakta:

• Risken för att covid-19 skulle få spridning i Sverige var låg.
• Det första fallet av covid-19 i Sverige registrerades den 31 januari
• Sverige fick sitt andra kända covid-19-fall den 26 februari
• Den 3 mars antecknade Ture Sventon i sin anteckningsbok att smittspridning i nu var måttlig. 
  

Ture Sventon mejslade nu ut tillsammans med den ytterst förbindlige, herr Omar en strategi som hade tre alternativ, för att förhindra eventuell vidare spridning:

1. en total nedstängning av samhället i fyra veckor
2. hitta alla smittade och nära kontakter och sätta dem i två veckors karantän
3. låta smittspridningen ske för att uppnå s.k. flockimmunitet

Mellan dessa tre alternativ valde han bort det första. Likaså, efter viss tvekan från herr Omar strök Sventon alternativ 2.

Återstod alltså alternativ 3.
Ordet flockimmunitet kom därför på allas läppar.
Tyvärr fungerade inte detta alternativ på s.k. äldreboenden, där man kunde konstatera att de gamla inte hörsammade det strategiska momentet. De dog!

– Ständigt denna Corona! tänkte Ture Sventon men kunde glädjas åt en kall sommar och ”flocken” kom därvid att kunna hållas i schack.

Men så kom hösten med ökad smittspridning och Ture Sventon biträddes nu av herr Omars, en sekreterare, ty herr Omar ville inte uppträda offentligt – ytterst förbindlig som han var. Men han lät hälsa, via sin sekreterare, med besked till Ture Sventon:

– Ständigt denna Corona! Men kom ihåg; använd bara pitolerna i nödfall.

Ture Sventon förstod herr Omars meddelande och fogade sig motvilligt efter de signaler han fått via herr Omars sekreterare. Men nog märkte han att nu var det nödläge.

Han fick därför idén om att han skulle berätta, tillsammans med herr Omar, vad han ville göra för att lösa mysteriet med Coronan.
Han ringde därför herr Omar, men fick tyvärr meddelandet att herr Omar gått för dagen.

Följ därför den spännande fortsättning om herr Omars vidare öden i Ture Sventons bok Ture Sventon i varuhuset.

Flockens immunitet

Så står det att läsa på förstasidan i dagens SvD.
Detta är just ingenting nytt, allra helst som meddelandet tröskades intill hjärntvätt igår den 15 december.
Dock innehöll meddelandet en liten detalj, som fick mig att undra: Både den den nuvarande och tidigare regeringar bär ansvaret för att Sverige misslyckats med att skydda de äldre.

Se här ett elegant sätt att runda det mest centrala i rapporten.
Genom att peka ut även ”tidigare regeringar” så har man desavouerat ansvarsutkrävandet.

I regeringsformen (RF 1:6) står att läsa Regeringen styr riket.
Det står ingen ting om” tidigare regeringar”!

Och hur långt skall man blicka bakåt?
Kanske Axel Oxenstierna skulle ha tänkt sig för innan han organiserade Konungariket Sverige!

Klabbföre? Klabb före – klabb efter!

Det gäller att välja rätt spår i alla väder!

I lördagens Svd kunde man läsa en artikel författad av Lena Andersson.

Inte nog med att innehållet var intressant och tankeväckande, utan kanske jag frapperades primärt av hennes metaforer, som gav ”vidare” associationer. Som ett bra exempel citerar jag direkt ur artikeln:
Liberalernas relation till liberalismen är skygg. Den är också svårt märkt av ett sekel i skuggan av en socialdemokrati med kolossalt självförtroende. För även när socialdemokratin sviktar i självkänsla har den kvar de stora gesterna, den tunga mäktigheten, alltmedan Folkpartiet skuttar runt som en ordningsam liten sparv vid elefantens spillning och sorterar ut vad som kan knådas till en socialliberal boll och vad som i övrigt måste skattas åt förgängelsen.
Läs hela artikeln här.

Så – inga jämförelser i övrigt med Lena Anderssons metaforer;
Om jag inte missminner mig var Lena Andersson i sin ungdom knuten till skidgymnasiet i värmländska Torsby, ett faktum som gav upphov till en egen metafor, vad gäller dagens liberalism i kombination med det lilla jag kan om skidåkning.
Vad jag kom ihåg var nollgradigt det värsta föret man kunde tänka sig. Där och ännu mer plusgrader gällde då röd Swix . Från noll till minus tio grader gällde blå Swix. Och så var det där med temperatur kring nollan. Ibland var spåret isigt, ibland hade man klabbföre och då gällde klister.
Som sagt; det var på den tiden man hade tjära som grundvalla och la på extra vallor.
Det är vid anblicken av dessa gamla termer som jag såg min uttolkning av liberalismen som tjäran eller skall man kalla den grundvalla och den röda som socialliberalism och den blå som klassisk liberalism.

Idag kan man verkligen snacka om klabbföre för det gamla Folkpartiet.
Och dessutom har man inte ens grundvallat utan åker om kring på vallningsfria skidor.
Högerskidan smord med Swix blå och den vänstra med Swix röd.
Det går så där!