Ord utan innehåll?
Det är skönt att vara hemma. Jag menar inte bara sådär i största allmänhet, utan nu menar jag mera ”att kommit hem”. För tre dagar sedan lyckades hustrun och jag att slinka ur strejklandet ”par préférence” – Frankrike. Mot alla odds kom ett morgontåg som kunde föra oss från Bandol till Marseille, där sophögarna låg – just det – höga. Därefter lyckades vi komma ombord på den sista flygbussen, innan man skulle blockera tillfartsvägarna till flygplatsen. Ute på flygplatsen möttes vi av beskedet att endast tre plan skulle föra passagerare till Paris, i stället för 12 i vanliga fall.
Utan att vi visste ordet av blev vi plötsligt accepterade på dagens andra plan upp till Charles de Gaulle. Vi gick ombord men där fick vi sitta och vänta i 2 timmar, för nu hade flygledarna börjat strejka. Först klockan 18.30. kom vi till Paris. Men där vände vår otur. Vår anknytning till Stockholm hade visserligen startat på tid, ungefär samtidigt som vi startade från Marseille, men se … flighten till Stockholm; den som tidigare kancellerats var nu återinsatt, varför vi kunde landa på Arlanda klockan 22.40.
Det tog oss visserligen dryga 15 timmar att ta oss från Sydfrankrike till Uppsala – men vi var hemma.
Det är synd om fransmännen!
Dom är hemma – där de är. Där soporna samlas på hög, där bensinstationerna slår igen på grund av uteblivna leveranser, där tåg, bussar och flyg går när det finns möjligheter och där; mitt upp i smeten springer gymnasieungdomar och vandaliserar i storstädernas affärscentra. Det räcker inte att de anser sig bo världens bästa land.
Det är synd om fransmännen!
Landet, där den stolta demokratin under paroller som LIBERTE, EGALITE, FRATERNITE, verkar ha tappat sansen.
Parollen har tappat sitt innehåll. Friheten begränsar sig till vad andra bestämmer, jämlikheten verkar inte vara president Sarkozys och etablissemangets starkaste sida samtidigt som broderskapet tycks mer och mer ha ersatts av ren och skär egoism.
Politikerna hålls ansvariga för allt, fackföreningarna tar tillfället i akt och visar sina muskler och folket vädrar sina känslor. Att i ett sådant klimat ta ett ekonomiskt sargat land ur en ekonomisk kris verkar närmast utopiskt.
Och fortsättning tycks följa enligt uppgifter i Aftonbladet.
Som sagt; det är synd om fransmännen.
Flanera.se 