Vem har tolkningsföreträde?

Vid vår senaste promenad, som frös in och ersattes med den sedvanliga veckoavslutningen på Fågelsången, pratade vi om något som jag grunnat över en del.
På den gamla tiden, då alla demonstrerade för att USA skulle lämna Vietnam, fick man alltid höra att den som tyckte annorlunda, till exempel att kommunistsidan inte heller var så gullig och inte bara bestod av vietnamesiska patrioter, den hade ”gjort en felaktig analys”. Om man frågade hur de visste det, blev svaret ungefär att ”det är så för att det är så”.
Samma tolkningsföreträde förekommer inom andra religiösa och politiska ytterlighetsrörelser också i dag. ”Det är så för det står så i Bibeln/Koranen”. Om man säger att Gud, i valfri uppenbarelseform, inte sagt att han inte tycker att kvinnor skall få vara präster eller att homosexuella skall få gifta sig eller att kvinnor måste bära huvudduk, utan att det bara är människor som, efter begränsad förmåga, gjort uttolkningar av vad Gud menar, då anser somliga att man gör sig skyldig till heresi i någon form. Min tanke har hela tiden varit att den verkliga heresin ligger i att tilltro Gud en sådan enfald att han/hon/den/det anser att människans fortplantningsorgan skall vara avgörande för vem som får predika hans/hennes/dess ord. Det brukar inte falla i god tro.
På samma sätt är det med de avarter av djurrätten som ger aktivister rätt att förstöra annans egendom, pälshandlares eller pälsuppfödares, för att dessa aktivister inte tycker om det de håller på med – ofta på goda grunder, med ”antifascister” som med den starkes rätt i grupper misshandlar enskilda meningsmotståndare och med fanatiska abortmotståndare, som ligger i bakhåll vid abortkliniker i USA. Men det är inte så att man får  ta livet av pälsdjur för att de inte skall pli pälsar, slå ner Sverigedemokrater bara för att man tycker de har en taskig politik eller skjuta läkare som utför aborter. Allt detta sker, av folk som inte velat eller kunnat tänka efter. Det tycker att de har en moralisk rätt att gå utanför lagen, för att ändamålet är så gott. Men de har fel. Ett samhälle kan inte tolerera att folk, med i sina egna ögon aldrig så vällovliga motiv, tar sig rätten att bryta mot de lagar samhället beslutat om. För i så fall upphör samhället att fungera.
Utan vägen att gå är att förmå samhället att ändra på gällande lag. Vill folkflertalet ändra på lagen, så grattis! Och demonstrera gärna. Men om man förgriper sig mot någon annan eller hans/hennes egendom, då har man brutit mot gällande lag och är en brottsling och inget annat. Inte martyr, inte pionjär – åtminstone inte förrän lagen har ändrats.