Sveriges egen Dreyfussaffär

Hustrun och jag bänkade oss på tisdagskvällen framför TV:n, på min inrådan. Och det var det värt.
”Styckmordet på Catrine da Costa 1984 är en av de största rättsskandalerna i modern tid”, hävdade professor Leif GW Persson i gårdagskvällens programpunkt VECKANS BROTT. Och man kan inte annat än att hålla med.

Av det material som penetrerades i programmet framkom naturligtvis inte något nytt i sak – det mesta finns redovisat i Per Lindebergs bok Döden är en man – men syftet med programmet var säkert inte att kasta nytt ljus på ett egendomligt rättsfall, utan mer ett försök att återskapa den fysiska och den mentala miljö som rådde vid tiden för rättegångarna.
Personligen märkte jag att jag hade svårt att bevittna programmet eftersom rättsfallet fortfarande upprör mig så till den milda grad, och detta trots tre genomläsningar av Per Lindebergs bok. Jag kan alla detaljerna, jag har läst alla invändningar, jag har lyssnat till otaliga debatter där det mest fnoskiga argument ges plats, men ändå – än i dag blir jag upprörd till den grad att jag fick svårt att svara på, än mindre förklara för hustrun hennes självklara frågor, sedan även hon bevittnat programmet. Hon sammanfattade vad hon sett:
– En prostituerad har sannolikt blivit mördad, men än i denna dag har ingen mördare fällts för dådet. Däremot har två läkare vidhäftats vid mordet indirekt för att man påstår att kan ha styckat den prostituerade. Bevisen härför är i stor utsträckning efterhandskonstruerade och baserar sig till yttermera visso på ett vittnesmål avgivet av spädbarn förmedlat till domstolen via en kränkt moder … stämmer dessa fakta undrar hustrun?

– Naturligtvis är det förskräckligt att två människor fått sina liv spolierade, men ligger inte huvudfrågan kvar som det som rättssamhället måste ta tag i … Vem mördade Catrine da Costa?

För hustrun räckte det alltså med Leif GW Perssons intuitiva utläggningar och påpekande av ett antal flagranta misstag som begåtts för att hon menar att nu gäller att visa att Sverige är en rättsstat.

– I morgon måste justitieminister Beatrice Ask tillsätta en opartisk utredning som skall granska vad som gått fel i polisutredningarna, i domstolsförfarandet, belysa den urusla bevisvärderingen samt titta på den framväxande kårandan inom åklagar- och domarväsendet. Eller är hon en del av problemet?

 

/Axel