.
Kameraderi på högsta nivå; forts,
Jag har en god vän – en tidigare arbetskamrat som jag fortfarande har god kontakt med – som för många år sedan konstaterade att ”försäkringsbranschen fungerar väl så länge ingenting oförutsett händer”. Branschen bygger på att allting fungerar enligt tarifferna … att folk dör enligt statistiken … att folk krockar enligt statistiken … , att det brinner enligt statistiken, osv – osv. Denna hans insikt håller definitivt streck, inte bara för försäkringsbranschen, utan nu har det svenska rättssamhället drabbats genom att en person som åtalats och fällts för 8 mord nu verkar få resning och bli frikänd i samtliga fall
Åklagaren i samtliga mål – Christer van der Kwast – känner sig förorättad för att han får löpa gatlopp som en av bovarna i dramat, eftersom hans åtal inte längre håller streck och han känner sig överkörd av sina kollegor.
Och mitt uppe i smeten ojar sig en advokat som försvarat Quick och berättar om orättfärdig kritik som riktas mot honom och att han känner sig kränkt.
Javisst är det förskräckligt att se när det anonyma rättssamhällets personifieras och kanske rämnar. Listan på utpekade kommer säkert att bli lång, men redan att försöka bibehålla sin anonymitet kommer att skörda offer. (Lyssna till SR:s uppringningar för att locka inblandade i Quickhärvan som ett bra exempel på guilt by association.)
Som sagt; det är säkert många som kommer att framträda som kränkta och förorättade, men jag hoppas verkligen att alla personer i det svenska rättsväsendet tar sig samman och släpper på all prestige och inser att det i den andra änden sitter verkliga offer.
Några exempel:
Ingmar Bergman hämtas av polis på sin arbetsplats Dramaten för misstänkt skattebrott.
Billy Butt döms mot sitt nekande för våldtäkt. Tio resningsansökningar lämnas utan kommentar.
Thomas Allgén och Teet Härm* ”döms” utan att blivit dömda.
Barnläkaren, på Astrid Lindgrens barnsjukhus som önskar förbli anonym, får genomlida en häxprocess.
Dessa är bara några exempel rättsröteskandaler som skördat verkliga offer..
Vad väntar vi på.
Nästa oförutsedda händelse?
Det räcker inte med enskilda kommissioner. Det måste till mer.
Det räcker inte med att staten beviljar sig ansvarfrihet medelst en JK som är lika insyltad som alla andra i rättsrötan.
Det duger inte att kompisar utreder kompisars misstag.
Vi måste skapa jävsbestämmelser redan på utredningsstadiet.
Det duger inte att ha samma personer utreda samma saker och framför allt sig själva.
Men om detta är inte möjligt måste rättssamhället skapa en neutral och oberoende instans där man kan söka resning.
En ständig kommission om man så vill.
Vad väntar vi på?
* Läs om Teet Härms öde via Marianne Ahrne´s blogg.
Flanera.se 