Nya Kwastar efterlyses

.

Kameraderi på högsta nivå;  forts,

Jag har en god vän – en tidigare arbetskamrat som jag fortfarande har god kontakt med – som för många år sedan konstaterade att ”försäkringsbranschen fungerar väl så länge ingenting oförutsett händer”. Branschen bygger på att allting fungerar enligt tarifferna … att folk dör enligt statistiken … att folk krockar enligt statistiken … , att det brinner enligt statistiken, osv – osv.  Denna hans insikt håller definitivt streck, inte bara för försäkringsbranschen, utan nu har det svenska rättssamhället drabbats genom att en person som åtalats och fällts för 8 mord  nu verkar få resning och bli frikänd i samtliga fall
Åklagaren i samtliga mål – Christer van der Kwast – känner sig förorättad för att han får löpa gatlopp som en av bovarna i dramat, eftersom hans åtal inte längre håller streck och han känner sig överkörd av sina kollegor.
Och mitt uppe i smeten ojar sig en advokat som försvarat Quick och berättar om orättfärdig kritik som riktas mot honom och att han känner sig kränkt.
Javisst är det förskräckligt att se när det anonyma rättssamhällets personifieras och kanske rämnar. Listan på utpekade kommer säkert att bli lång, men redan att försöka bibehålla sin anonymitet kommer att skörda offer. (Lyssna till SR:s uppringningar för att locka inblandade i Quickhärvan som ett bra exempel på guilt by association.)
Som sagt; det är säkert många som kommer att framträda som kränkta och förorättade, men jag hoppas verkligen att alla personer i det svenska rättsväsendet tar sig samman och släpper på all prestige och inser att det i den andra änden sitter verkliga offer.

Några exempel:
Ingmar Bergman hämtas av polis på sin arbetsplats Dramaten för misstänkt skattebrott.
Billy Butt döms mot sitt nekande för våldtäkt. Tio resningsansökningar lämnas utan kommentar.
Thomas Allgén och Teet Härm* ”döms” utan att blivit dömda.
Barnläkaren, på Astrid Lindgrens barnsjukhus som önskar förbli anonym, får genomlida en häxprocess.

Dessa är bara några exempel rättsröteskandaler som skördat verkliga offer..
Vad väntar vi på.
Nästa oförutsedda händelse?

Det räcker inte med enskilda kommissioner. Det måste till mer.
Det räcker inte med att staten beviljar sig ansvarfrihet medelst en JK som är lika insyltad som alla andra i rättsrötan.
Det duger inte att kompisar utreder kompisars misstag.
Vi måste skapa jävsbestämmelser redan på utredningsstadiet.

Det duger inte att ha samma personer utreda samma saker och framför allt sig själva.
Men om detta är inte möjligt måste rättssamhället skapa en neutral och oberoende instans där man kan söka resning.
En ständig kommission om man så vill.

Vad väntar vi på?

* Läs om Teet Härms öde via Marianne Ahrne´s blogg.

Annonser

Kameraderi på högsta nivå

Kameraderiets högborg

Sverige är ett mycket litet land – ett land där många trådar löper samman. Ett land där kamraderi och kåranda betyder mycket.
Vi har partier, fack, polis, domare, åklagare och andra institutioner där solidariteten blivit en dogm. Samma regler som gäller för börsbolagen högsta företrädare gäller även här. Det förekommer en intern debatt, mellan skål och vägg, men utåt håller man ihop. De få skandaler som uppträder kommer oftast av att någon läcker – gärna genom ombud – och så är media igång.
Den kriminella världen använder sig av målvakter, men den mera sofistkerade världen använder sig av ombud. Resultatet blir dock detsamma. ”Samhället”(?) kan bara åse vad som sker … i lönndom.

Det var inte utan att just dessa tankar flög genom huvudet då jag lyssnade på debatten mellan f.d. JK Göran Lambertz och kriminologiprofessorn Leif GW Persson i gårdagens Aktuellt (13 min in i sändningen). Vad Leif GW tyckte och tänkte om Lambertz framgick med all önskvärd tydlighet och kan avläsas i olika pressreferat och intervjuer*. Men det som jag lade mest märke till, är Leif GW Perssons sista replik i debatten, efter han avfärdat kravet på en kommission med kalla det för ”finalen på en svart fars” som det svenska rättssamhället utgör och samtidigt utnämnt Göran Lambertz till orförande varvid denne svarade: Jamen jag är ju jävig!
(Tyvärr pladdrar programledaren, men jag tycker mig kunna utskilja hur GW nämner Quick-utredningen och namnet Clas Borgström.)

GW: – Ja men du ansåg dig inte vara jävig när du granskade Quickutredningen?

GL: – Nej, det var jag ju inte, var jag ju inte heller…

GW:– Nehej, inte, men Claes Borgström är en av dina bästa vänner

GL: Oh snälla Leif hehe …

Claes Borgström var som bekant försvarare av Thomas Quick, men bytte sedan sida. Göran Lambertz var JK och lade ned en granskning av  Quickfallet 2006. Men nu är de här igen … det gamla gänget. Göran Lambertz som själv tidigare ifrågasatt rättssäkerheten i svenska domstolar och hävdat att det satt oskyldigt dömda i svenska fängelser. Nu går han mot sig själv.

Sorry Göran; men nu skall jag åka in till stan och köpa Hannes Råstams bok. Den verkar ligga i klass med Per Lindebergs om da Costafallet. En annan rättsskandal i kameraderiets högborg – Sverige.

P.S. Läs gärna ett tidigare inlägg om vännerna Claes Borgström och Marianne Ny

* Svd

Läs även: DN debatt där Lambertz får sina fiskar varma efter sin debattartikel i samma tidning.